måndag 16 september 2013

Vad håller jag på med?

Just nu lagas inte mycket nyskapande mat hos oss. Både J och jag kör på högfart på våra jobb och det blir mycket färdigköpt mat och snabba gamla favoriter lagade. Jag tänkte passa på att berätta lite om vad jag håller på med när jag inte står i köket, vid grillen eller i trädgården. Just nu är jag dessutom engagerad i några extra spännande projekt på jobbet.

Byggnader är ju min grej yrkesmässigt, det har kanske framkommit tidigare på bloggen. Jag är arkitekt, jobbar med tekniska beskrivningar och främst med ombyggnader. För tillfället arbetar jag bland annat med hela tre fantastiska hus. Min roll i de olika projekten är inte jättestor, men det är verkligen kul att få vara en del av teamen som får förtroendet att ta hand om sådana kulturskatter.



Eastmaninstitutet på Dalagatan brukar man kännna till om man har haft tandställnig som barn och bor i Stockholm. De stiliga huset från 1930-talet har mängder med unika detaljer som ska bevaras, men fasaden är i dåligt skick, en hel del ytskikt på insidan är utslitna och lokalerna behöver tillgänglighetsanpassas och byggas om så att de fungerar för modern tandregleringstandvård. Även tomten runt huset, som med långfasaden vetter mot Vasaparken, ska rustas upp.



I Umeå, intill Umeälven, finns vackra Östtegs skola, vars äldsta del är från förra sekelskiftet. Interiört är skolan sliten och inte mycket finns kvar som minner om husets historia. Vi hoppas kunna väcka upp denna pärla ur sin törnrosasömn, men ändå hålla kommunens strikta budget. Den nyare delen av skolan behöver en total uppfräschning invändigt och i ett senare skede ska det dessutom tillkomma en utbyggnad för att få plats med alla funktioner.



Med fasaden mot Kungsträdgården i Stockholm finns en fantastisk fastighet som heter "Piperska huset". Byggnaden, som till del är från 1700-talet, håller på att omvandlas till hotell med hög svansföring. Man vill få tillbaka lite av den historiska känslan genom bevarande och återskapande av detaljer och ytskikt, men sedan tillkommer också en totalmodern del eftersom gården ska glasas över och bli en stilig hotellobby och bar.

Jag önskar verkligen att jag hade mer tid att stå i köket, men ibland känns det värt att ta genvägen med pizzeriapizzor och hämtsushi för att hinna lägga mer krut på spännande jobbprojekt!

9 kommentarer:

Mårtenssons kök sa...

Föstår absolut att du gillar ditt jobb och de utmaningarna det betyder. Härligt att känna så positivt för det man arbetar med, det är nog inte många som gör det egentligen, tyvärr.
Vi har en resa planerad till Prag i oktober så där ska det verkligen kikas på vackra hus, något som vi båda gillar väldigt mycket!

Red Scream sa...

Kul! Eastmaninstitutet känner jag väl till, efter diverse "korrigeringar av tandraden." Mycket fint hus.

Fröken Dill sa...

Mårtenssons; För det allra mesta tycker jag att jag har världens bästa jobb! Prag har jag faktiskt aldrig varit i. Skulle dit på en studieresa under utbildningen, men ett sommarjobb som var lite för bra att tacka nej till kom emellan..
Red Scream; fantastiskt stiligt är det, men oj vad onapassat det känns till rädda små barn som ska få tandställning... Enorma takhöjder, monumentalmålningar, stål, glas och sten... man hade verkigen en annan syn på vårdbyggnader förr. Å andra sidan fick det kosta. Koppartak, natursten, en massa "onödig" entréyta, konst, fönster i ädelträ - sånt har vi inte råd med för moderna vårdbyggnader...

Tant Russin sa...

Så kul att få veta lite om fröken Dill - utanför köket.

Postgårdsromantik sa...

Jag tänkte precis samma som fröken russin! Vad spännande att få litet inblick utanför köket!
Åhhh - Piperska huset gick jag igång på - vad spännande jobb du har!!!//Lena, som är väldigt svag för 1700-talet (ja, jämte då jugend...)

Postgårdsromantik sa...

Hej!

Håller med tidigare talare - kul att få höra lite mer om Dill även utanför köksregionerna!
Men visst hade du tidigare jobbat som kemist också? (Vill minnas det från äldre inlägg på din blogg).

Herr Postis, kemilärare

Fröken Dill sa...

Tant Russin; tack
Lena; visst är det lite häftigt. Normalt jobbar jag mest med ombyggnader av stockholms stora sjukhus, kul det med, men hjärtat finns ju hos lite äldre hus.
Anders; jag har den, mig veterligen, ovanliga kombinationen arkitekt och kemist med miljöinriktning. Förutom att ta hand om husen är jag miljöansvarig för mitt min arkitektfirmas svenska verksamhet, så jag använder faktiskt bägge kompetenserna, roligt nog!

Åsa sa...

Åh, det är så kul att se alla hus och byggnader du visar här i bloggen. Och vilket kul jobb du verkar ha, trots omfattningen. Minns t ex alla fina, konstiga och knepiga hus från Holland du visade för några år sedan.
Förstår att en och annan pizzeripizza slinker ner. Verkar vara en del resor också med tanke på att husen inte bara finns i Stockholmstrakten.

Fröken Dill sa...

Åsa; jag har verkligen ett helt suveränt roligt jobb trots att det ibland blir för mycket! Vem hade kunnat tro det när arbetslösheten i arkitektbranschen var skyhög och jag kämpade mig igenom ytterligare en utbildning, extrajobbandes eftersom jag inte fick studielån? Eller när jag blev uppsagd från ett jobb jag verkligen trivdes med då byggföretaget kommit på att "de skulle nedprioritera miljöfrågorna"? Eller när jag jobbade på ett helt vidrigt företag, där chefen hatade och mobbade mig? Ibland tar det tid att få ordning på saker...